Ledare

På solstolen ligger man och tar de lugnt, när man plösligt invaderas av barn som vill sälja saker till en, massera ens kropp, fläta ens hår, tillverkar snoddar med ens namn, invävt, frukt, pedikyr , manikyr, eller någon som bara vill
ha ens öl burk så de kan panta den, köp en bok, ge mig pengar, solglasögon, mat osv. forsäter de i en all oändligare ström. Vad man inser är att folk vill överleva och för att göra det måste de på något sätt få tag i pengar.
Inget konstig i sig alla har sina överlevnadsstrategier.
Mitt i detta myller av barn, tiggare, handikappade, svältande så reflekterar jag ändå att det finns en skillnad.
En kille vill sälja ett armband och säger till mig, miser köp ett halsband - då jag säger nej, upprepar han samma mening flera gånger o får varje gång ett nej med denna gång i ett starkare tonfall från min sida.
Sen finns det andra, de ler över hela kroppen, frågar vad man heter, var man kommer ifrån och säter sig nära en, småpratar lite  och under tiden de plockar lie med ens fötter , hår eller något och små pratar frågar de om de kan sälja något till en. De får igång dialogen och det framgår att de vill ha pengar för att kunna lära sig engelska i skolan. Rätt vad det är har de fåt en dit de vill.
Här precis som i så många andra sammanhang har vissa individer en dragningskraft, en förmåga att relatera,
ett leende som smittar av sig, en intresseväckande svada eller något som gör att just de av alla blir lie speciella
och dessa speciella, dessa överlevare de är våra ledare, de som på ett positivt sät går före. De som i det lilla men också i det sora gör en skillnad som gör en skillnad.