Ledare

Att ta semester är ingen lätt sak. Speciellt inte för folk som har med andra människor att göra och som är sådana att de tar ansvar för saker och ting. Semester i en viss mening är ju just att kanske slippa göra en del av det som man gör i vanliga fall. Att kanske bara rå sig själv, göra vad man vill och inte bry sig om andra eller ta ansvar för speciellt mycket. Något kallt att dricka, en hängmatta och en god bok är väl inte fel . Men innan detta blir möjligt
så behöver man skära av en del trådar, uppkopplingar,  både mänskliga och virtuella.
Här kommer det in sådana parametrar som att säga nej, sätta gränser för sig själv och andra. Skapa möjligheten att delegera till någon man litar på och som kan sin sak. Förmågan att vara närvarande i det man håller på med just nu och känna de som känns just nu, dvs inte vara på flera platser samtidigt mentalt och fysiskt.
Att strukturera och planera för att det ska fungera under ens bortavaro och vara lät att koppla på då det är dax.
Precis som den tid som krymper innan semestern måste alla dessa förmågor koncenreras och vara väldigt aktiva
precis under denna korta tid, innan semester. Plötsligt ska alla ledarskapsförmågor spetsas till i ett koncentrat av tid, skarpa prioriteringar måste ske, handhavandet av tid, människor och handlingar måste vara på sin spets.
Inte undra på, att det kan låta som  en kamrat till mig uttryckte detl : jag har fått 5 veckors semester vad ska jag göra på dem ? Det finns dolda förväntningar ! Kanske måste man planera och strukturera, informera och allt det man gör i vanliga fall inför sin semester men i deta fall parallellt göra detta rörande just ens semester.
Man får göra värsta planen för hur det ska se ut när man inte ska göra ett förbaskat dyft.

Smaka på den, vågar du och orkar du ha semester nu?

Nu ska jag snart ta ledigt, ha det så skönt !

Det där med att skratta och vara på gott humör det måste väl ändå vara överreklammerat, de är väl ingen som tar folk på allvar om de bara berättar en massa dåliga vitsar, tar upp saker ur sitt eget liv som de misslyckats med och får alla att skratta åt sina egna misslyckanden eller andras, egentligen skrattar man mest åt andras tillkortakommanden och olycka, folk som har missförstått sammanhanget, eller så blir man själv överraskad av något som man egentligen inte hade tänkt sig, en överraskningsseffekt. Till och med folk som glömmer historierna och berättar vitsen först  och glömmer poängen eller innehållet är ibland roligare än själva vitsen i sig.
Ibland förnedrar man folk, raser, kön, folkgrupper och skrattar rått åt detta 

En ständigt lysande tandrad, ett idog gurglande långt ner i strupen,
ett öronbedövande vrål följt av ett idogt fnittrande HA HA HA, och en sån massansamling alla på en gång, det verkar smitta, och många är dom som samlas, ihop, och ingen nytta gör dom, verkar inte speciellt effektivt eller nyttigt.
Nej låt oss samlas på barrikaderna och värna om rätten att ha tråkigt.
 
Är inte clownerna egentligen de mest allvarliga de som döljer mest / de mest tragiska ?

Allvarligt talat så handlar allt egentligen om hur man tänker och vilken attityd man skaffar sig beroende på
vad man tänkt ut.. Tänker man att de är bättre att vara glad och göra sina omgivning glad då blir de så.
Det man är det smittar av sig.
Vilken förmåga en del har, att samla folk ikring sig, bryta isen,  få folk att känna sig avspända och trygga och ta några steg framåt. Jag är övertygad om att man har lättare att följa någon som bjuder på sig själv kan ge saker och ting lite perspektiv, har förmåga at skapa en god anda. Än någon som är trulig, tråkig och allt för allvarlig.

Vad gör man då om man tillhör de truliga??

I Indien har man skratterapier det finns kurser i detta  nu även i Sverige.
Man samlas i ring och så skrattar man och så låter man skrattet i sig själv smitta andra så att de börjar skratta och så accelererar det, det ena ger det andra. Detta frigör endorfiner , positiva hormoner, muskelavslappnande, stressreducerande osv. finns säkert hyllmeter om de positiva effekterna det har.
Men trots allt är det den uppfattning man själv får som skapar den direkta effekten, tror man på det  så fungerar det.

Fungerar det?? Pröva ! Sätt igång att skratta hysteriskt och tillgjort så får du se om du inte får någon at göra det samma och om det tillgjorda plötsligt inte är tillgjort längre utan verkligt.

I sammanhang där död och elände är inblandat, kan det kanske kännas svårt att blanda in humorn,
men jag har nog funnit, att man kan skratta "nästan " i alla sammanhang bara man beaktar takt och ton
och gör det på rätt sätt. 

Så skratta på och ha kul, nyttigt, roligt, skönt och effektivt HAh ha ha ha hoooooo 

Nyligen fick jag läsa om att min son kommit till en plats där en trafikolycka  skett. Troligen med dödlig utgång, han berättade att han senare fått ont i huvudet och levt  denna dag som om denna varit den sista.

Tänk att det ska behöva vara så att vi måste uppleva motsatsen för att kunna njuta så intensiv av det vi har.
Att vi inte tar mer vara på det vi har, och talar om det för vår omgivning. Att vi inte skrattar lite mer, ler mot folk lite mer.talar om för andra vilka bra saker de gör och att vi uppskattar dem för det som dom är och betyder för oss.
Vi borde men vi gör det inte allt för ofta, kanske ska vi hjälpas åt att påminna varandra om hur bra vi är och ge varandra lite mer återkoppling.
Citat av Dalai Lama " Vilken tur att jag fick vara med om detta så att jag fick lära mig något av det"
tänk på detta och motgångarna känns plötsligt som möjligheer till framgångar.
Livet passerar men om vi passar på tillfället att "fånga dagen" så är vi med i matchen och det passerar inte bara.

Det är klart att vi blir påverkade av tragedier, vi tänker " det skulle kunna ha varit jag". Vi funderar över hur saken skulle ha kunnat undvikas, hur vi skulle kunna ha sluppit vara med, hur vi skulle kunna få saken ogjord, varit på en annan plats. Saken är den att livet händer ikring oss både med lycka och tragedi och vi kan inte komma undan.
Det som har hänt har hänt, och det första steget är att inse att detta var verklighet, jag var där, det är på riktigt o
gjort är gjort, hänt har hänt. Hur vi än gör för att backa och leva om våra liv på ett annat sätt så går det inte.
Vi måste ta det som det kommer.

Att prata med andra som lyssnar, att skriva, rita och på något sätt uttrycka det man varit med om är några bra sätt,
att minutiöst gå igenom händelser och räta ut alla frågetecken, få svar på alla sina frågor gör att man får kontroll.
Kontroll är ett nyckelord för att inte försvinna in i kaoset av känslor, tankar o filosofier, undringar och frågeställningar som själ all ens energi och gör att man kan älta ett helt liv över en liten oförrätt alt. en större katastrof.

Släpp fångarna loss, lösgör energin o passa på och lev, sommaren är här !