Ta ledningen över ditt eget liv
Vad handlar ledarskap om? Det är en fråga som jag upprepar så ofta jag kan då jag träffar människor som går mina ledarskapskurser. Det finns ju egentligen inget entydigt svar, utan många, och de kan betraktas på olika vis.
Det är väl det som gör det så spännande. Det finns många likheter men också väldigt många olikheter.
Många sorters ledare och mångá platser och situationer. En som tog ledningen i sitt liv fast det inte såg så ljust ut från början ska jag berätta om här:
Denna historia handlar om ett maskrosbarn, dvs. ett barn som inte hade haft de bästa uppväxtförhållandena, men ändå klarat sig bra i livet.
Man frågade denna person som vid detta lag var vuxen.
Vad var det för faktorer som gjorde att du överlevde din miserabla uppväxt? och gjorde att du blev vad vi kan se helt normal.
Jo svarade denne, på gatan där jag bodde fanns det en skomakare, han lagade skor, han var en vänlig själ och där fick man hänga, man kunde prata med honom och han kunde prata med en, men det fanns inget fördömande , krävande eller berömmande i samvaron med honom utan det var ok att bara vara. Han hade en katt
som man fick klappa, ge mjölk och som strök sig emot en. Sen fick jag planera ett frö i rabatten utanför, jag vattnade och vårdade den och så småningom blev det en blomma som slog ut .
Det var därför jag klarade mig.
En skomakare , en katt och en blomma.
En ledare som inte dömer utan tillåter en att få vara som man är i ett avspänt sammanhang
att få och ge kärlek
samt att ge omvårdnad och se saker växa under ens egen påverkan från A till Ö,
Skomakaren, säger jag bara
och sen säger jag maskrosbarnet, vilken kraft att ur det lilla hitta så mycket,
så att man överlever, och mer därtill ,skapar hopp för alla som möter en och alla som får höra ens historia.
2 ledare som har tagit befälet över sina egna liv.
Det är kanske där man ska börja, att ta ledarskapet över sig själv och sitt eget liv.
Är tillit lösningen?
2 goda vänner som känner varandra väl , har umgåtts en massa.
En dag så kommer de på en idee tillsammans - Vi startar ett företag.
Sagt och gjort fulla av entusiasm trycker de visitkort, letar lokal, spånar på affärsideen, gör en logga, köper in mobiler osv.
När smekmånaden är över kommer konflikterna,
jag jobbar mer än vad du gör, du är ledig hela tiden, du satsar inte på det här lika seriöst som jag gör, om någon utifrån skulle få värdera våra insatser så skulle de ta mitt parti.
Jag har dragit in fler jobb än vad du har gjort, den här ideen var ursprungligen min, de regler vi har satt upp följs inte till punkt och pricka. Vår beslutsprocess hur är den egentligen?
Det är du som ändrar förutsättningarna för hur, vad, när vi ska göra saker - nej, det är du.
Krigszon råder
Massor av tid och energi går till spillo, stickor och strån ryker, rösterna hårdnar samtidigt som jobben äntligen börjar ramla in i en strid ström. Detta på grund av den marknadsföring eller entusiasm som rådde i början, på
företages start.
Vill det sig illa vilket sker ibland slutar de med att dessa såta vänner inte tål varandra längre, bara pratar med varandra via advokat och även där når man inte så långt då maktkampen är i full färd
Ni har väl hört det goda rådet att inte göra affärer med vänner och närstående.Utan att välja om man vill ha dem kvar som vänner eller som affärsbekanta.
Hur undvikar man att hamna fel ? Ge lite tips och kommentarer så återkommer jag.
Glad påsk!
Det är konstigt hur ett uttryck kan fastna och göra ett så bestående minne i ett helt liv, och så klart dyker det upp precis till påsk. År efer år, jag ser honom framför mig, lite gammal, fd. tmilitär. han gjorde intryck fast han inte borde ha gjort det (var en dålig gympalärare) och de var kanske just därför. Han gick genom tjejernas omklädningsrum och duschrum med händerna framför ögonen men med spretande fingrar och ropade " är det någon som har glömt en klocka?" Jag tittar inte, jag tittar inte." ropade han då han gick igenom duschen.
Det berätades om honom att en grupp elever varit hemma hos honom, han hade fått barn med en fd . elev och han ropade till sig alla och sa stolt titta , titta vad jag har åstadkommit. Log och såg stolt ut som en tupp.
Trots alla känslor av äckel och funderingar på sex övergrepp,/ paradoxer/ och samtidigt känslor av att det måste väl vara ok att få barn när man är 60 med någon på 20 år, eller? Karln hade glimten i ögat, charmade oss pojkar, utmanade oss, kittlade oss med sin förmåga, sin maskulinitet i en tid då vi var på väg upp o han ner, men där han hade förmågan och vi ine hade den.Tänk att kunna skapa myter och sägner om sig själv som består i åratal, vilken enorm marknadsföringspotential, vilket varumärkesskapande.
Allt detta dyker upp bara för att det är påsk.
Vila och ta det lugnt det behöver man.
Innanför ögonlocken
En ledare beskrev för mig att innanför hans så stod det "tala om hur det är, tala om sanningen. Dvs. att många gånger går vi väldigt komplicerade omvägar för att tala om vad vi tycker, det kan bli långdragna processer och komplicerade skeenden av saker som sker mellan människor och i grupper
.
Det som är enkelt är ibland väldigt svårt att göra. Konsten är att göra saker enkelt.
Att ha en klar bild av att framföra saker man ser och upplever på ett ärligt sätt och att göra detta utifrån hur man själv upplever det. Att framföra såkallade jagbudskap...jag upplever..... jag känner.......
dessa konsekvenser får det för mig.... och då agerar jag på detta sätt........
Att göra det, utan att angripa personen, skilja sak och person,
att inte vara arg när man gör det ( då ilskan mest handlar om egen frustration som man slänger på andra människor)
Att tänka på att tajming är viktigt.
Att sätta saker i sit rätta sammanhang
Vad jag plötslig beskriver är en uttänkt strategi för hur man kan betee sig. Den är behärskad, genomtänkt, analyserad och följer ett mönster av bra slusatser som man har kommit fram till ,men som system ver man att det är beprövat och har effektivt, når önskat resultat.
Det blir en tydlighet i kommunikationen, och folk vet vad man har att förvänta sig.
ex. en fotbollsledare hade anmält sitt nystartade lag till en turnering, han hade dock glömt att betala.
Han bad då mig att åka ner och betala. Vilket jag gjorde, då jag var nere på turneringen möte jag en affärsbekant,
denne talade om att hans son skulle spela nästa match mot vårt lag, vi pratade fotboll och hittade en positiv dialog
i detta, jag berättade att jag bara var där för att betala och hur omständigheterna runt detta varit. Vi sklis och jag åker hem, 15 min senare ringer min affärsbekant och skäller ut mig för att , vi inte är på plats, hans son ska spela mot "oss" och vi lämnar tydligen W.O. de som väntat så länge på denna match. ( På turneringar kan det bli långa väntetider) Jag lovar att ringa och kolla vad som har hänt, jag kollar upp detta och konstaterar att ledarna i vårt lag
har misskött sina åtaganden, ej meddellat att de inte ska spela mer ( ngn av grabbarna hade blivit sjuk) åkt hem
och inte tagit ansvar för den totala situationen. Jag ringer min affärsbekant och talar om vad som hänt och ber klubbens vägnar om ursäkt, han är sur, jag talar om att jag också är sur.
Nu ringer jag och råskäller ut lagledaren för laget, som bara skyller ifrån sig på andra samt olyckliga omständigheter och andra dåliga förklaringar.
Jag blir arg för att jag har ägnat tid och pengar åt att hjälpa någon som struntade i min hjälp sen,
jag blev arg därför att de representerade en idrottsklubb som jag är ansvarig för och visade upp den i ett dåligt dager inför andra, jag blev arg för att jag självvåldigt tagit beslut på att låta dem agera genom att anmäla sig till turneringen utan att kolla upp saken bättre (vilka ansvariga ledare som fanns osv.) Jag blev arg för att jag genom denna händelse brände förtroendekapital inför min affärsbekant ( utav en slump dvs att jag råka träffa honom)
Istället för att ha skällt ut min fotbollsledare i telefon skulle jag ha, träffat honom och min affärsbekant var för sig och lugnt och sakligt talat om sanningen. Men då stod det inte tala om sanningen innanför mina ögonlock, från och med idag gör det det.
