Ledare

Människan är en underlig varelse. Det man har i vardagen uppskattar man inte särskilt mycket  utan något måste hända en för att man ska upptäcka allt det fina omkring en. En helt vanlig dag händer det något hyfsat ovanligt,
i mitt fall fick jag nackspärr. Ja just det , huvudet sitter liksom fast i ett läge och man kan bara titta rakt fram, inte åt sidorna "Fokus". Bra tänker jag enligt Dalai Lamas tes. " Vilken tur att du är med om det här så att du kan lära dig något av det". Samtidigt så är det såhär att allt  gör ont hela tiden och man kan inte sova för att huvudet skriker om man lägger det i någon ställning alls. 5-6 dygn senare med 1-2 timmars sömn per natt och då man proppat sig full med all antibiotika som finns, så tänker jag: Jag är tydligen tröglärd eftersom jag ska prövas så länge och så intensivt.
Eftersom det fortfarande inte har släppt så har jag mer kunskap att inhämta.
Vad har jag nu lärt mig så långt? Jo att mitt fokus blir väldigt tydligt inriktat på 1 sak och det är att bli frisk
1. Hälsan är viktig den är lätt att slarva med
2. Man har behov av andra människor
Omtanke, att folk hör sig för, att någon bryr sig, masserar en , hjälper en är viktigt. Man klarar inte allt själv
man måste hjälpas åt.
3. Timing och känsla är viktigt
Man kan inte ta på folk som har ont hur som helst, en handlag med människor är viktigt, När man krampar är det inge skönt att bli berörd, man måste prata med folk och läsa av dem.
4. Empati 
Det är inte alltid man själv och ens egna behov som gäller ibland får man lägga undan sina privata behov eller
bortse från det  system som man ingår i för att möta människan där dom är.
5. Man får ägna mer tid åt sig själv
Inte sedan man var bebis har man betraktat sig själv så intensivt ,samt alla de förnimmelser man känner av ljud,
synintryck, plötsligt upptäcker man att man inte är jätevig och kan klia sig överallt på sin egen rygg
6.Om man inte betrakar sig själv , hur skall man då kunna betrakta andra
 Andra i ens omgivning som lider ,ibland i det tysta lägger man knappt märke till för att man själv har så bråttom att man inte betraktar och lyssnar på sin nästa, månne ett välfärdsproblem pga av att allt ska gå så fort. Stressrelaterat.
7. Det går att säga nej,
Om man har så ont att man inget kan göra då säger man ifrån sig saker, prioriterar och sorterar. Just nu i kraft av att kroppen skriker nej, fokus blir tydligare och allt man skulle ha gjort är inte livsnödvändigt utan fyller ibland bara ut tid utan att fatta till vad nytta..
8. Det blir tydligare för en vad som är viktigt och mindre viktigt
TV, mobiler och eknik i all ära men visst är de också störningsmoment
9. Det finns en viss grad av energi, ilska som blir en motor som säger åt en.:Vänta bara när jag är tillbaks på banan igen då ska ni få se på andra bullar
10 Tid att reflektera är aldrig fel
11. Det finns väldigt duktiga yrkesmän och en mängd metoder för att komma tillräta med vissa problem
det gäller att leta reda på dem och nyttja dem.Man lär sig skilja agnarna från vetet.
Många förebilder finns med sämre förutsätningar än man själv som välter stora berg.
12. Man måste göra något med de gåvor man har fått medans man kan, sen får man använda de andra som man upptäcker på vägen. Carpe diem
13 Det finns mycket at vara tacksam för i det lilla.
14 Man lär sig hela tiden om man är öppen för det

Det är lättare att behärska smärtan när den har ett budskap
.