Ledare

Som chef har man ibland medarbetare som vill vidare i sin karriär. Så var fallet när min medarbetare Y ville gå vidare. Hon skulle bli den 1:a kvinnliga dammsugsförsäljaren i distriktet, hon introducerades med att här fanns pengar att göra för en som var ambitiös o duktig, hon skulle få gå på 1veckas betald säljutbildning och sen gå parallellt en vecka med en annan säljare. Hon passade på att tala om för alla oss andra att vi var "losers" men att
hon ändå till nöds skulle komma och hälsa på oss om ett tag, "Jaggan" skulle hon parkera utanför. Avskedet kom
och hon försvann.med alla sina avskedspresenter.

Döm om min förvåning när jag i vår personalrapporteringsbok fick ett meddellande riktat indirekt eller snarare direkt mot mig, där stod: " Hejdå din jävla................" Hon var snäll och lät mig själv fylla i vad som skulle stå vid prickarna. Jag tänkte  att hon var ung, grön, inte särskilt duktig, krävde mycket tid, omogen och de äldre på jobbet hade fåt jobba hårt för att fostra henne. Hon hade tagit energi och kraft ifrån en, men trots allt har man väl ett ansvar för att slussa in nya medarbetare och det rörde på sig, men nu blev jag lite arg. Fegt tillvägagångssätt tänkte jag.
Lite skönt att bli av med henne trots allt, för nu är jag arg.

Det går 2 veckor och så ringer Y på telefon, hon har kommit underfund med att hon inte orkar lura på folk
som inte har råd, dammsugare som är alldeles för dyra och inte håller vad de lovar. Dessutom i det område
där hon själv bor och folk har det ungefär likadant som hennes föräldrar har det,  dvs inte alltför fett. (Hennes föräldrar bodde i vardagsrummet som de avskilde med ett draperi, själv fick hon bo i sovrummet. )

Nu undrar hon om hon kan få komma tillbaks till jobbet!

Jag säger ja och dagen efter är hon tillbaks som om ingenting hade hänt.
(Någon kanske frågade var Jaguaren stod parkerad)

Sensmoral, hon fortsatte till trots att ställa till det för oss, de dröjde kanske ett par veckor men sen var hon igång igen, skällde ut kunder, ställde krav på sina kollegor att de skulle täcka upp för henne när hon kom sent skulle gå tidigt osv. Vad hon lärde sig var inte ödmjukhetsläxan utan att folk kan vara väldigt undfallande, även chefer
och det kan man utnyttja till sin fördel och gå på i ullstrumporna.

Min lärdom som jag kanske drar nu, är att om personen uppvisar sådana signaler i ett tidigt skeede så blir det förmodligen inte så mycket bättre, man ska dra öronen åt sig och agera tidigt.  

Nästa gång- det här fick dammsugsförsäljarna lära sig på sin kurs.